Tant Alma´s  rapport

 

 

Amaltea har bett mig lämna en liten lägesrapport.
När hon kom hem från stan idag efter lunch med väninnan, fick hon ett halvt sinnesutbrott. Detta bara för att väninnan frågat ….
 
Vem har du som städar hos dig i jul…..
 
Nämnda värd för bloggen replikerade ju snabbt och informativt om att det var jag, Tant Alma, som precis som vanligt utförde dom arbetsuppgifterna plus lite till, om jag får säga som det är.
Hm… det är väl inte så mycket att bli upprörd över.
Alla har väl hembiträde ! Fnys .....  Nåja folk e som dom e. 
 
Här är mycket att göra var gång jag kommer, må jag säga.
I går gjorde jag hemmagjord leverpastej, som sedermera till jul ska avnjutas utav Madam och barn på det Danska
viset. Med stekt bacon och smörstekta champinjoner. Kan riktigt se hur dom frossar i allt det feta.
Dagen innan gjordes smältes Ister för att steka all julmaten i. Annars smakar inte köttbullar och fläskstek bra, säger
Madam. Det får ju inte den rätta ytan, annars Alma, sa hon …
 
Suck och stön, så ett kilo späck fick sakta smälta på spisen under dagen. Nåja, det får ju erkännas att en underbar
doft spred sig genom huset, och jag undrar just, om inte sanningen ska fram. Så är det nog bara doften och
vetskapen om att det är gjort som förmedlar julstämning hos Madam. 
Förra veckan klädde jag granen för jag hinner inte vara här sista veckan innan jul.
Nån gång ska väl även jag få lugn och ro.
 
Igår kom jag inte hem förrän efter tolv på natten. Amaltea hade bestämt att i år skulle det minsann göras egna
julkort. Gamla människan, sitta där och pyssla halva natten, klipp och klistra för hela slanten. Precis som på dagis.
Dessutom myste Amaltea så gott när alla änglar och glitterband och Gud vet vad var på plats.
Tja ja, man ska vara lycklig när man kan glädjas åt sådana triviala saker. Änglar…hm.. .Pytt… jo en får tacke…
Har man inte viktigare saker att ta sig för så.
Fast blir hon glad över det får hon väl hållas.
Men, när jag kom i morse såg jag förödelsen. På hela köksgolvet satt rester av små tejpbitar i glittrande färger.
Vem fick sitta och skrapa bort dom tror ni.
 
Fint ska det vara, alla paket inslagna i silverpapper med olikfärgade glitterband till varje barn.

Ja, barn och barn, fnys … två av dom är ju vuxna. Rim på baksidan på alla fina handgjorda julkort, skrivet med glitterpenna i färg som matchande banden, så klart, varje barn har sin färg i år har hon bestämt.

Jo hon har ju stil i alla fall, den där Amaltea. Trots alla änglar.
 
Änglarna måste ju för övrigt vara något barndomstrauma, för hon gråter när hon ser änglar. Det är ju inte så vanligt,
eller hur, just nått och lipa för. Lipar gör hon föresten även i kyrkan, både på såväl skolavslutningar som när dottern
var Lucia i kyrkan. Ja, ja ja, mycket ska man se innan ögon ramlar ur skallen.
 
Men Madam Amaltea bekymrar sig fortfarande över sin hälsa. Jo, nog kommer hon utanför dörren, och visst gör
hon både ett och annat. Men det tar liksom musten ur henne. Efter en vända på stan sitter hon både länge och väl i
soffhörnet, för återhämtning. Jo, minnet tappar hon fortfarande titt som tätt, och ingen har hittat det ännu. Sorglig
historia det där.
För att inte tala om dom små grodorna som hoppar ur munnen på henne allt som oftast. Föreställning
blir föreläsning, alltid blir aldrig, koncept blir konserv. Det är stor skillnad på koncept och konserv, och det blir fel
att vara på föreläsning på teatern i synnerhet när folk sen frågar, om det är något nytt teatern börjat med, först då
fattar hon liksom att det hoppat ut en groda. Eller som när hon har sina  ljusa stunder och funderar framtid,

och diskuterar nya koncept, svårt att vara trovärdig med en konserv i stället.
 
Hur hon tar det ? Ja, det är lite olika, förmodligen lite efter dagsläget. Ibland tårar ibland skratt.
Hon säger att hon mår så knepigt. Liksom en hjärnskakning, yr och dimsyn ibland.
Utav yrseln kommer illamående. Inte kul.
Men hon hantera det rätt bra, ser till att göra saker dom dagar eller stunder det är ok. Ja, och lite till förståss.
 
Bloggandet orkar hon fortfarande inte med, jag har börjat ana att ljuset från datorn irriterar hjärnan och ögonen,
liksom retar. Jag kan se det på henne, fast hon säger inte mycket mer än att hon känner sig åksjuk när hon jobbar
vid datorn. Ja, åker gör man ju, rätt ut i rymden, det är ju lite inne nu med spacefärder. Så hon får väl vara lite off
ett tag, hon kommer igen. 
Överlag klagar hon inte mycket, så det är rätt bra här ändå får man säga, om här inte vore så erbarmligen mycket
att göra.
 
Föresten sa ja det …. Amaltea hälsar till er all, och hon tackar Er alla för alla uppmuntrande kommentarer.
 

Tant Alma / Amaltea

 

 

 

 

 

Jag bara vilar lite ... 

Polisen vill ha ett nytt vägmärke för cykelöverfart.

I ett remissyttrande till vägverket säger rikspolisstyrelsen att vägskylten ska ha samma utformning som vid övergångställen.

Vägverket utreder just nu reglerna för cykelöverfarter.

 

~~~~~~~~~~     O    ~~~~~~~~~~

 

Men namnet då , Herr Vägverket ...

vad blir det?

Inte Herr Rullman i alla fall

 ….snälla …

Jag har ett utmärkt förslag Herr Vägverket

 

  

 Fru P.Dahl …

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvinnor, män och alla vi andra
Vi behöver ett nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.
Claes Schmidt, marknadschef på Slagthuset, blev känd när han kom ut som Sara Lund. Sara tar oss med på en humorfylld och livsbejakande resa bland kvinnor, män, normer och värderingar. I bästa fall kommer du att bli av med dina fördomar. I sämsta fall har du bara flyttat dina egna gränser ett par snäpp framåt. I båda fallen har du haft väldigt roligt! Läs mer på www.saralund.se

Jag hade väldigt roligt och det var högst berikande.
Jag mötte många gamla bekanta, nämligen mina egna fördomar, dom som jag så ofta tror att jag inte har.
Det är alltid berikande att se dom i vitögat.
Nu har jag hört honom, nu har jag upplevt honom som Sara Lund…
I två befriande härliga  timmar….
Gud, vad livet har att lära, för dom som vill, för dom som vågar anta utmaningen till att tänka nytt
Fantastisk människa, jag bryr mig inte vad han är för kön.  Han är lika fin som båda. Tack !

”Mitt namn är Sara Lund. Åtminstone ibland. Annars heter jag Claes Schmidt.”
Transvestiten Sara Lund har just äntrat scenen …
– Tycker ni det är konstigt att jag vill klä mig i kvinnokläder? Tror ni att jag egentligen vill vara kvinna

  

Tävlingen då…

ekipaget vägrade ut sig på tredje hindret.
Unghästen Lillstrumpa tävlar är svår. Just nu har hon gått lite i baklås. Vi letar febrilt
efter orsak och verkan. Men vi tar nya taget. Maximerar träningen till nästa omgång.
Trots det är det glädje i huset, för laget fick sina nollor och går vidare till final i Flyinge.

Ny rafflande starter fortsätter

Tack för alla tummar, och dikter, Tack Nitha

Just läst ut en relativt nyutkommen bok

”Jag väljer Livet”

av Sabine Dardenne,

flickan som blev kidnappad av Marc Dutroux i Belgien.

Adrenalinet har runnit till ordentligt, när jag läste denna bok, samtidigt som man påminns om hur tryggt man har det i sin egen lilla vardag, långt ifrån denna verklighet som Sabine Dardenne tvingades uppleva som 12 åring.  Måtte jag vid Gud vara förskonad från ett möte med den verkligheten. Hade något sådant drabbat någon av mina barn hade jag gått sönder. Jag vågar inte ens tänka på vad det hade väckt och hur långt jag då skulle kunna gå då. Man säger så lugnt och tryggt, att jag, jag vet var jag har mina gränser…..men skulle jag veta det om det hade varit mitt barn, inte självklart. Hur kan vi veta var våra gränser går för hur vi kan bete oss när det värsta händer.

Under alla år som följde valde jag trots det att inte berätta något. Men jag är en av de få som överlevde, som undkom döden, och nu väljer jag att skriva min bok så att människor ska förstå vad som hände och låta mig gå vidare i mitt liv. Jag berättar också för att visa att det inte går att släppa ut dömda pedofiler hur som helst, som de gjorde en gång med Marc Dutroux. Det förmedlar en attityd som är skrämmande naiv. Den 28 oktober 2004 fyllde jag 21. Framtiden är min. Och jag har allt hopp om att den ska bli fridfull även om jag aldrig kan glömma det som hänt" Sabine Dardenne


"Vill man grina ska boken läsas. Vill man bli förbannad ska boken läsas. Vill man ha hårdare straff ska boken läsas. Inget straff kan nämligen bli för hårt för ett sådant monster som Dutroux." Tidningen Ångermanland

 

Hon skonar läsaren från snaskiga detaljer och ändå förfasas du över hur grymt hon plågas, hon var tolv år, fortfarande barn, hade inte fått mens, hade aldrig kysst en kille. Hon visste inget om sex. Vuxenvärden ansåg ständigt att hon måste gå i terapi efter sin grymma upplevelse. Sabine vägrade.  Hon gjorde som dom flesta barn gör, talade inte alls. Hon skulle hinna bli 21 år innan hon skrev boken, och kan delvis minnas tack vare dom brev hon skrev till sin mamma under sin fångenskap. Mamman har än i dag inte fått läsa breven, som åklagaren den gången tog i beslag sedan man hittat dom i det källarutrymmet där hon hållits gömd. Brev fyllda av skuld för vad hon utsätts för, och en skuld för att hon inte varit en tillräckligt ”bra” dotter. Detta eftersom dom inte hämtade henne. Hon blev inte bara skändad fysiskt utan även grymt förd bakom ljuset mentalt, då hennes kidnappare och baneman låtit henne tro att hennes föräldrar vägrat att betala ut det lösen dom krävde. Han får henne även att tro att han är hennes räddare.

 

Den dagen hon äntligen blir befriad,

kysser hon honom i tacksamhet för att han räddat henne.

Stiger upp kl fem, tvättar häst, kammar häst, kammar dotter, matar häst, packar matsäck, ryktar häst, broddar häst, lastar häst, lastar av häst, promenerar med häst, fixar dotterns mat, lastar in häst, lastar ur häst glömmer äta…går bana … adrenalin kickar , taktiksnackar.

Peppar dotter, klappar Spirit, klappar dottern …håller tummar….håller många tummar …

Glömmer hur jag mår …

Glömmer allt när dottern jublar …

 

                       Does your Spirit fly as high mine … 

                                                    (Då finns ingen trötthet, bara delad glädje.)

                                                           Mathilda och hennes Spirit    

 

 

 

 

 

Har jag hädat nu …Gud, nej

Missbrukat hans namn, eller nått … Gud, jag har rockat till en psalm …

Gud, vilken låt … vilka låtar, och så roligt jag hade…

Vilket kalas ! Vilken konsert ! Vilket gung !

Min store idol M(i) kael (W) iehe har blivit 60 år.

M(ik)ael (W)iehe finns i mig genom sina låtar och texter som jag vuxit upp med.

Att skråla hans låtar ihop med honom, och flera tusen till, får man ståpäls av.

En nyhet för mig var (Wie)he´s  bidrag till den svenska psalmboken. Nu fick jag höra den, har ni missat den?

Lyssna noga nu då … (låt den ladda)

Live, med doaflickor och en kör på ca 20.000 amatörer gör den sig än bättre än denna version.

Men jag var ju där, jag bara blundar lyssnar, mins och sjunger …

För andra gången i mitt liv har jag rockat till en psalm, häftigt …

(Min gamla söndagsskole fröken vände sig säkert i sin grav) men …

 

M.W.  har, skrivit två av de 116 psalmerna i den nya moderna psalmboken, "Psalmer i 2000-talet"

Att han själv inte tror på Gud ser Wiehe inte som något problem.

-Jag tycker om det argument som kyrkan använde, att psalmboken vänder sig inte bara till de

redan övertygade, utan också till de som söker och tvivlar och tvekar, säger han.

 

PS visste ni föresten att hans gamla skivbolag hette Amaltea

 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Förtydligande; Jo det är sant tyvärr...

Jag älskar det
... inte ett öga torrt ...
Skolavslutning i kyrkan, Den blomstertid nu kommer …

då är det sommar …

Musik Den blomstertid nu kommer 1692 ?

________________________________________________________________________________________