Amaltea's profileAmalteaPhotosBlogListsMore  |  Tools Help |
|
|
April 03 Om att spela rysk roulett …
Året var 1992 jag väntade mitt sista barn. Jag fick mina första värkar redan när jag var i 4:e månaden. Tvingades söka akut på sjukhuset och alla var beredda på missfall. Jag låg med värkar timme efter timme, kroppen höll på att vridas sönder i smärta. Jag var fruktansvärt ledsen…för allt sunt förnuft talade om för mig att jag nu höll på att förlora detta barn, läkarna kunde inte stoppa värkar pga. att det var för tidigt i graviditeten…..natten var lång…Jag meddelades om att jag var tvungen att föda fram det ofullgångna barnet…som ju inte skulle överleva….jag kämpade med min smärta och ångest mellan värkarbetet och min sorg hade ingen gräns…. Min Gud, hur kan du göra mig detta Hur kan du begära att jag ska föda fram ett barn som inte får leva, det ska ingen människa behöva vara med om…efter många timmars fasa hade jag fattat ett beslut…jag bad om att få tala med läkaren. Jag sa, och jag bad honom, hjälp mig, gör något, ge mig dropp som ökar värkarbetet så att detta helvete tar slut fortare… det kommer ju aldrig att gå vägen ändå…snälla, snälla hjälp mig…..eller söv ner mig och ta bort barnet…jag klarar inte detta, snälla ta bort mig från denna fysiska och psykiska smärta….Han såg min pinade kropp och själ, som båda höll på att slitas i bitar…sen satte han sig på sängkanten, tittade mig djupt i ögonen, tog min hand i sin och sa….. Jag är bara Läkare …vissa saker råder inte vi människor över…vem som ska leva och vem som ska dö ligger inte på oss att avgöra. I vissa läge måste någon annan visa vägen….
Gud som haver Barnen kär…….och Ske din vilja…inte min…..
Köpslår jag med Gud, jag säger: Om du gör det.... ska jag dra försorg om ännu ett barn i denna värld… Gode Gud, låt detta barn leva… detta var nog mer ett skrik än en bön, rakt ut i natten ljöd det. Jag fortsätter rabbla mina böner,efter en stund händer sen följande…
han säger inget… tyst står han där… värkarna klingar av… dom avstannar… och jag blir alldeles lugn, jag känner en frid jag aldrig tidigare känt, jag blundar, och jag somnar. När jag vaknar nästa gång är det morgon, jag har inga värkar och har inte haft på flera timmar… läkarna är lika förstummade över händelseförloppet som jag, och jag vågade då inte berätta om min upplevelse, så jag frågade istället… vad hände… ja den som det visste, sa den Gode Läkaren igen, med en glimt i sitt öga… Det var någon annan som styrde *blink, blink* Köpslå med Gud, jo jag gjorde ju det… mitt barn överlevde… jag fick bli i sängen tre mån. tills min ängel föddes, två månader förtidigt…men mitt löfte var ju heligt…så då letade jag och hittade Isabell då 8 år, som blev vårt fadderbarn. Så i stället för tre flickor fick jag nu fyra, Isabell har vi hunnit följa i flera år tills hon flyttade ut från
I dag är hon 22 år.
January 06 Vem matar du....
One evening an old Cherokee told his grandson about a battle that goes on inside people. He said, "My son, the battle is between 2 wolves.
Vem matar du... December 09 Games people play….
Man är nog sällan medveten om det, men faktum kvarstår att i alla våra relationer till andra spelar vi ofta ett spel. Nej inte medvetet, och inte beräknande…men på det psykologiska planet, omedvetet.
Inte spel som Monopol och Poker…nej mycket mer raffinerat än så…och motparten blir ens medspelare…många gånger utan att ens veta om det….. Det finns hundratals förklaringsmodeller …på hur vi människor bär oss åt när vi tror att vi bara pratar…… och dom beteende och känslor som väcks mellan oss…
En teori beskriver , att jaget består av tre sk. ”Jag” tillstånd ..och att dom finns i alla människor, och att vi alltid växlar mellan dessa ”jagen F: Förälder V: Vuxen B: Barn (Nedan, ytterliga förklaring för den intresserade)
Vad som finns i F, V och B är unikt för varje individ, och vi har ju alla olika med oss i bagaget…
Beroende på vilken av de tre rollerna som för tillfället är i överläge hos de kommunicerande, präglas deras budskap till varandra: ibland talar Förälder till Barn, ibland Vuxen till Förälder osv. Vilket jag, pratar min partner till mig ifrån….och var ifrån svarar jag
Pratar han från föräldrajaget….kan det hända att jag får problem…för jag var rebellen som barn…vilket gör mig kanska trotsig… Men pratar han till mig via Barn jaget….kan det då hända att jag svarar från i så väl barn, som föräldrar- jaget… Den som vet hur allt ska vara, eller moraliserar över frågeställningen…
Eller vem har inte hört två nyförälskade som tuttinuttar så gulligt med varandra båda från B-jaget….
Nu ska vi kunna flyta fritt mellan all tre jagen….utan några större problem…och oftast klarar vi av att både stötta och ge kärlek och feedback till varandra utan problem……. Om utgångspunkten är samma som för förespråkaren för ovannämnda teori.. Du ör OK och jag är OK
Egen erfarenhet…ja massor….. relationen med X:et kom att präglas av ett rollspel i F-jaget / B-jaget X-et´s favoritroll var föräldern, han skulle mästra och tala om hur saker skulle vara…och om jag inte var uppmärksam kunde jag lätt hamna i tonårsrebellen (B-jaget) …(inte bra..och långt ifrån varken kommunikativt eller konstruktivt) men när jag backade ut…och tog mitt (V-jag) och sa: vi har ett problem, hur ska vi lösa det…hamnade han ofelbart i sitt (B-jag)…som sa det är inte jag som har gjort det, om inte du hade…..skuldspel, matyrskap m.m.…om inte dina skor hade stått där hade jag inte ramlar över dem…. V: svarar…ja men du hade dina ögon öppna…..
Så när någon fastnar i en av rollerna…eller en av rollerna stagnerar……eller en roll får dominera personen…och dom här rollerna/rollen ställer till bekymmer för oss….
Som I föregående blogg som bla. Hänvisar till bloggen hos Checkerhäxan talas det just om när den ena vuxna tagit över ansvaret helt själv i en relation….där partnern får lov att vara, bara barn…..visst blir det fel…från båda hållen…men det är så lätt att ge ”barnet” skulden som vanligt…i stället för att gå ur sitt föräldra-jag och in i sitt vuxen-jag och kräva ett vuxenansvar av sin partner .…för man är två i dansen…och man hamnar inte i den dansen ensam… Dessutom gör man i det fallet sin partner en björntjänst…och man får fråga sig själv, vilka behov man själv, behöver få tillfredsställa när man måste upprätthålla den duktiga föräldern….Föräldrarollen som kanske både nervärderar och moraliserar……Barnet som aldrig duger…..
Rollerna möter vi överallt så väl privat som i yrkes liv. Vill du se roliga klassiska exempel på de som kallas; Varför gör du inte - jo, men ….
Har du en person i din närhet som ofta väcker din ilska tex…kan du fundera över ifrån vilket jag han kommunicerar….ibland är det ifrån F-jaget….och vi går i baklås….föräldrar som talar till oss som vuxna vill ju ingen ha …..eller blir du arg för att personen ifråga ständigt vill kommunicera från sitt barna jag…och därmed lägga över allt ansvar till dig…..som då hamnar i F-jaget….iakttag…och förvånas…lösningen kan vara närmre än du tror….Idealet vid en konflikt är ju att båda har förmågan att ställa sig och föra dialogen utifrån vuxenjaget….rätt så torrt praktiskt och konkret…vi har ett problem…hur löser vi det…. Men det går att lösa från alla roller…om man talar från samma B-B, och V-V F-F allt beroende på vårt eget bagage… Kanske att kunna säga…..när du talar till mig på det sättet händer detta med mig….och jag blir ledsen.... Att var och en tar ansvar för sina känslor och för vad det väcker ….Att ställa frågor….vad menar du…Sluta säga, Om du….Inse att båda är alltid ansvariga….
Vill den ena partnern inte ta ansvar för sig och sitt….(ja jag stannar då inte..) Men, visst finns det dom som stannar hos varandra hela livet och fortsätter där handen liksom passar i handsken….båda håller kvar i spelet…finns det något man med säkerhet kan säga om detta då……ja, all utveckling som människa avstannar….livet i sig själv stagnerar…
Sen finns det ytterligare dom som undrar vad som hände med deras sexliv……men betänk rollfördelningen en stund…om den är skev eller fastlåst……. Om den ena partern är låst i F-jaget……och den andre i B-jaget…..hur stor är lusten…ärligt…..Det blir rätt galet att älska med sitt/sin…………tja….. December 01 Sådd och SkördOm sådd o skörd…och tankar som flödar fritt …
Jag är övertygad om att vi lever flera liv, och om att det finns en sorts kosmisk rättvisa.
Vilket även betyder att jag inte ens behöver försöka mig på att utmäta straff till någon annan….det där åligger inte mig….det där sköter livet om i sig själv… Är det någon som tror att det är en förlust….då vill jag tala om att det är en seger, en befrielse…. Så då tror jag inte heller på slumpen i våra möten med människor…. Utan alla möten, med alla människor värdefulla., och meningfulla.. Jag tror att alla möten har något att lära mig… Även mötet med vår värste antagonist, den som vi tycker att vi inte alls vill ha in i våra liv. Kanske det är just det mötet som är det allra viktigaste mötet, för min utveckling som människa.
För om det finns en bakomliggande orsak till mötet ….
Och om man ser på mötet, i det ljuset, och kan stanna upp en liten stund och fråga sig…. Vad ska jag lära här och nu… då blir livet berikat på ett annat sätt… Då kan man kanske distansera sig en lite stund, och i stället säga vad spännande, ….vad ska jag lära nu, inte alltid lätt. I synnerhet om man tycker sig möta en människa som väcker anstöt och ilska…för visst är det så, att allt vi inte löst tidigare, kommer tillbaka till oss gång på gång…i form av nya människor, och i form av gamla olösta konflikter. Kanske därför jag känner sorg när jag inte når eller kan kommunicera med en medmänniska….. Kanske är det därför det är så viktigt för mig med gårdagens frågeställning…för jag tror att allt jag inte löser i detta livet…får jag gång på gång i detta liv…för att om det fortfarande är olöst när jag ska vandra vidare…då får jag det inte bara i detta livet utan även i nästa liv…. November 09 Tid
Att komma nästan i tid är som att nästan hinna med tåget…..
Gör jag fel eller rätt..
Jag har en väninna som aldrig kommer i tid…..(inte någon gång…utan alltid) Jag har varit arg på henne otaliga gånger och jag har skällt ut henne efter noter…..förklaring till att hon alltid kommer försent, handlar för hennes del om en händelse sen barndomen….ja, den e fullt begripbar……den första tiden i vårt umgänge ”köpte” jag ursäkten…man ska ju förstå…upptäckte sen att jag var vansinnig på henne…. …..vad slog den ann hos mig själv då……jag kände mig både kränkt och sårad, hur viktig är man eller det man ska göra tillsammans.. ….ibland när vi skulle någonstans och till exempel skulle ta oss dit gemensamt….då kom ju även jag försent….jag var vansinnig….. Utan att stanna upp, upptäckte jag att jag började lura henne…första ggr var till ett barndop…som jag sa skulle börja klockan halv 12…fast det började klockan 12…vilket betydde att för en gång skull kom hon i tid (fast försent) visst, vi skrattade gått åt att jag ”lurat” henne…men det har en fadd eftersmak……jag hatade det där…hon vägrar att bli vuxen och ta ansvar(vad det gäller tider)…och jag vill inte ta hennes ansvar (alltså man har ju egna barn att ta hand om)….nej tack…..efter den sista händelsen i somras…sa jag till henne…kommer du inte i tid när vi ska träffas, då går jag….du har förverkat ta mig tusan till och med den obligatoriska felmarginalen på en kvart….att komma nästan i tid är att nästan hinna med tåget…..kommer du kvart över har jag gått….och åt fanders med ditt sk. barndomstrauma…den perfekta ursäkten för att fortsätta ett icke OK beteende…..du får ju ingen ny barndom….hur många år ska du skylla på det…jag vill inte höra på dina ursäkter…inte ett ord om traktortrafik på vägen, plånboken du inte kunde hitta, att hunden smet…jag vill inte höra på en enda ursäkt…eftersom dom alltid finns …..jag vill veta när du tänker göra något för att ändra på det….då ska jag lyssna... Jag tänker inte hjälpa till att vidmakthålla detta…genom att tro på alla dina ursäkter……kommer du försent , har jag gått…… Tycker ni att jag är för hård mot henne….
November 06 Svartsjuka och det vi kallar kärlek....
Svartsjuka och kärlek Den som säger att han /hon aldrig varit svartsjuk…tror jag inte på……. Vid normal svart sjuka…där har man ett val, man har ett val att säga till sig själv..att nu går jag för långt…svartsjuka tror jag alla känner någon gång, mer eller mindre… Ett visst mått av denna sjuka tror jag också att alla måste lära sig att hantera… Ett visst mått av den friska svartsjukan resulterar ofta i att vissa av dom sunda krav du har på relationen förändras… Svartsjukan mörka ansikte däremot…..är destruktiva krafter som förgör och förstör all kärlek. Det mörka blir ofta just så extra mörkt för att bäraren av den, förnekar dess existens… Eller att som partner, blir betraktad som en ägodel…smickrande från början kanske……vem vill inte vara någons diamant, allt för lätt att bli smickrad och låta sig svepas med i det…. Men ack så drygt att leva med, vem vill vara ett kuttersmycke eller en livboj, eller en drog..…detta har inget att göra med det jag vill kalla kärlek….. Man kan inte äga varann…sjöng någon så klokt…..
Ska man lyckas med konststycket att lösa denna problematik…gäller det att kunna hålla på sina gränser..och att inse att partnern i detta sammanhang inte är en vuxen jämlike utan ett skräckslaget despotisk barn med en vuxens maktmedel….svårt….orkar du….inte jag.. Brist på egen självkänsla……visst handlar det om det…
Detta blir till det, dom kallar för olycklig kärlek..och en del verkar vara dömda att för evigt leva detta liv…… …hjärnspöket blir inte så stort…..när man vågar titta på spöket, Man kan inte äga varann……
"Svartsjukan föds alltid samtidigt
November 01 Hjälp mig att dö, när det är dax..
Kom och hjälp mig och dö, när det är dags…
Jag vill inte bli gammal och beroende, jag vill kunna styra mitt liv, min kropp, min tanke och min dag… I dag känner jag sorg över hur människor kan bete sig…det är inte alltid med stolthet man vill medge man tillhör rasen homosapiens
En av dom stora döttrarna var hemma i dag, hon var ledsen och upprörd över en händelse …
Den studerande dottern arbetar xtra på ett vårdboende och har gjort i flera år….nu hade hon jobbat hela helgen och var gråt färdig över en kollega som har misshandlat patienter/vårdtagare.
Dotter som har delegation och var handledare hade satt denna kvinna X (gammal i gamet) att arbeta med en nyanställd. (Y) som var första dag i tjänst. Några timmar in på passet får hon en rapport från den nyanställde Y..som rapporterar, gråtandes om en flera timmars pågående misshandel. Kvinnan X har låtit sina egna aggressioner gå ut över de försvarslösa stackars gamla sjuka människorna. Gång på gång fick dom på nöten för att dom inte sträckte upp armarna vid påklädning eller inte flyttade benen tillräckligt fort, handflata och knuten hand pratar vi om, för att inte tala om misshandeln i det aggressiva språket, det kränkande ordvalet, och förnedringen ……så ont det gör…. Stackars, stackars människor, dementa och helt utelämnade till andra människor, lika utelämnade som våra små barn. Jag vill bara gråta, över deras utsatthet, över att bli behandlade illa…hur, hur kan detta få hända..och varför händer det…. Den nyanställdeY inom vården … fick ju en fantastisk start över hur det kan gå till på en arbetsplats… tack och lov har min dotter skinn på näsan…här skulle genast anmälas till ledning…..timmar i sittningar och bevisbörda….som dom ännu bara sett början av.. Förvånande nog var kvinna X fortfarande inte avstängd när min dotter gick av sitt pass Varför ……. Kvinna Y togs om hand och stöttas för sitt civilkurage ..och är lovad att inte behöva arbeta med kvinna X…jo bra, hon ska ha eloge för att hon vågade berätta och att hon vågade stå fast vid det…första dagen på en arbetsplats… vi behöver fler med kurage…som vågar, vågar säga vad dom ser… Min dotter berättar att kvinna X, inte var omtyckt av kolleger, för sitt sätt. Undrar gör man ju…, anade dom, men vågade ,eller orkade inte anmäla mm. Sköt ditt, skit i andra…trötta, luttrade, hemmablinda, utarbetade människor i vården, där det bara ska sparas…nog med sig själva…..orkar inte..blunda, blunda…bit ihop…
Vad kan man göra….hur mycket av denna varan får de äldre stå ut med, utan att vi har aning om det…dessa gamlingar, och precis som barn har dom kanske inte alltid orden för att utrycka, eller inte blir trodda för att dom är dementa…jag ryser, gråter och våndas på deras vägnar…nej jag vill inte bli gammal, om det blir så….vill inte vara som ett litet barn igen…utelämnad till andras godhet…gode gud…..
Tror jag skulle vilja välja ..aktiv dödshjälp när det är dax
September 23 Human being or human doing ...Malmö den 23 september 2005 ang. Human being or human doing Tyvärr går det i nuläget inte att publicera några forskningresultat baserat på tidigare frågeställningar. Deltagare i kontrollgruppen Män var för få. Summeringen och slutsats. Går ej att uppnå koncensus. Då kontrollgrupp saknades kan det inte i dagsläget fastställas om nedanstående frågeställning endast är en hypotes. Hypotesen : human being (människa varande) eller en human doing (människa görande) (Obs. Egen överssättning. ) Man kan dock se vissa incitament som tyder på att det kvinliga könet ej kan förespråka ensamrätten till Human being , Beredningsgruppen föreslår att ny ansökan görs om två år då man anar en snar framtida förändring, detta baserat på antagandet att det finns fler som thetexasalbino1 (http://spaces.msn.com/members/greken999/) som faktiskt kunde känna igen sig. Det kan dock med säkerhet klarläggas att han tillhör gruppen human being tillsammans med övriga deltagare i den tänkta kontrollgruppen. Förmodligen kan även badarensfunderingar (http://spaces.msn.com/members/Badaren/) sägas tillhöra denna grupp då han inkom med relevant fakta.
Framför här även mitt stora tack till alla deltagare, för ett utomordentligt engagemang i ämnet. Beredningsgruppen rekomenderar att man fram till nästa ansökan, initierar, planerar och koordinera sin forsknings-verksamhet och ber alla deltagare att muntligt föra budskapet vidare. På detta sätt kan resultat och nya metoder från grundforskningen snabbare uppmärksammas och kunna användas inom beteendevetenskapens forskningen och problemställningar av betydelse för den kliniska forskningen och kan tas upp till behandling inom forskargrupper med grundforskningsutbildning och –inriktning. Av särskild betydelse är att unga forskare får möjlighet att delta i denna samverkan, allt för att någon form av familjebildning ska kunna kvarleva.
Varför tystnade den övriga manliga skaran.........
thetexasalbino1 (http://spaces.msn.com/members/greken999/), och badarensfunderingar (http://spaces.msn.com/members/Badaren/) ni ger mig hopp..........
.......hope that Human being and Human doing will come together like a human bedo bedo bedo be bedobi do……..dobidobido…
Trevlig helg mina vänner…solen lyser även I dag….
September 21 Jag hör vad du säger...men jag skiter i det...
The final solution ???
Otroligt hur olika vi kan uppfatta ..... Beror det på våra bakgrunder och vad vi har med oss i våra rygg säckar.... våra erfarenheter, vår glädje, våra förhoppningar, vår sorg och vår besvikelse..... eller beror denna frågeställning på skillnaderna mellan det vi kallar manligt och kvinnligt.
Gårdagens text om ” skillnaden mellan att lyssna eller höra” har berört många, både på gott och på ont...
Är ord som konstverk, dikter och poesi.... bara upphovsmannen vet andemeningen...den bakomliggande känslan......
I konstens värld har du rätt att tolka , på precis det sätt du vill.....uppskattas till och med som något kreativt.... Vissa ord kan man kanske bara förstå om man verkligen varit där.....att läsa mellan raderna och förstå.....eller.... För mig var texten kristallklar.....trodde jag.... men det var för mig det......jag var där.....
Jag menade givetvis inte att jag inte ville ha goda råd... så klart att jag vill det....det behöver jag precis som alla andra... jag vill bara inte ha dom nertryckta i halsen....om jag håller på att berätta något...... När jag berättar något så önskar jag verkligen att den andre personenen ska lyssna.....och försöka förstå...att försöka vara närvarande i det jag säger...att känna in...att dela min känsla..... Men får du mitt i en mening höra att....a`men så ska du inte känna det, så är det inte.....a´men lilla gumman., nu får du ge dig.......så här ska du göra... Hur känns det då....jo för mig förvandlas det till ”jag hör vad du säger men jag skiter i det", för nu vill jag att du höra vad jag säger, du ska göra si eller så, eller så ska du inte känna........lilla gumman.... Hmm..........(här är det inte läga att "lilla gumma mig")
I bland vill man bara dela sin dags upplevelser med någon......att någon får veta hur du har haft det....att känna den intimitet det innebär att dela sina känslor och tankar med någon.....man vill inte ha lösningen (inte precis då i alla fall, man kanske dessutom själv har lösningen...för det är inte alltid den man söker när man pratar med någon)
Jag har fått höra att den här frågeställning skulle handla om skillnaderna mellan män och kvinnor...vad tror ni........
Beror det på att män, så att säga skulle vara mer praktiker än känslomänninskor.....
Dom kommer senast/genast med lösningen och kan inte förstå varför du blev skitsur och inte vill prata mer... han som just levererade ”the final solution” Sen står han där som ett Ufo och fattar ingenting när du smäller igen dörren. Du själv känner dig...stympad, kränkt, idiotförklarad....”tror du inte jag kan tänka själv” din förbenad...## ” Han står och kliar sig i huvudet och undrar vad i hela friden det var som hände, ...... när han ville uppriktig hjälpa dig. Han gjorde det på det enda sätt han känner till... nämligen konkreta lösningar....inget dravel med känslor här inte... det var väl en lösning du ville..... ha....Hallå....haaaa lååå .........Hmm
September 19 Om att lyssna ......eller h öra...Skillnaden mellan att lyssna och höra...
När jag ber dig att du ska lyssna på mig..
och du börjar ge mig goda råd, då har du inte gjort det jag ber dig om.. När jag ber dig om att lyssna på mig och du börjar förklara varför jag inte ska känna på det viset, då trampar du på mina känslor. När jag ber dig lyssna på mig och du tycker att du ska lösa mina problem, sviker du mig, hur underligt det än låter. Kanske är det därför böner hjäper en del människor för Gud är stum och han ger inga goda råd eller försöker fixa saker och ting Han lyssnar och låter dig klara dig själv så lyssna bara på mig, är du snäll och om du har lust att tala, kan du väl vänta en liten stund, tills det är din tur, så lovar jag att lyssna på dig September 10 10 sept. I`v got sunshine........
I`v got sunshine........on a cloudy day Dagen som försvann i dimmorna värld.....och ändå Solen gick upp över Malmö, ännu en dag, ännu en strålande dag.....och var var jag, jag mådde kymigt....feber...sov i soffan i timmar......fy vad jag avskyr när dagar försvinner mig ur händerna......orkade ingenting. På kvällskvisten kan jag inte längre hålla mig ifrån datorn....måste ju göra något produktivt även denna dag. Tror jag lyckades lägga upp lite musik och få det att fungera på start sidan. Märk väl att det står tror ...... detta spacet upphör inte att förvåna mig......musiken fungerar på min dator men inte på dotterns...förklara det nån som kan.... Tala gärna om för mig om det fungerar på eran sida...... För övrigt älskar jag livet mer och mer för varje dag som går nu.....det är en bubblande berusande känsla.......den har fattas mig under en lång svår mörk tid ... jag är tillbaka till livet........jag lever.....wow... I morgon måste jag vara frisk igen, hästtävlingar hela dagen, hoppas solen lyser Fast det gör den gör den ju alltid , där ovanför molnen I`v got sunshine........
Footprints in the Sand
One night I dreamed I was walking along the beach with the Lord.
Copyright © 2005 Footprints-inthe-Sand.com September 02 Kärleksgrubbel
Det får bli en sväng till på kärleksgrubblet......
Det finns bara en kärlek .......och man får lära sig att skilja på ärtor och morötter
så är det bara kärleken från Gud till människa som är helt kravlös (Tant Vass) ........
ja... för att han är Gud och han kan älska vilkorslöst...... jag tror att Fromm menade att broderskärleken , kärlek till en medmänniska var den som närmast kunde liknas vid Guds kärlek.... men vi är ju människor med fel och brister och med dom sju dödssynderna ( Högmod, Frosseri, Lättja, Lust, Avund, Vrede och Girighet) med i bagaget...för vi är ju människor, vi är inte gudar, broderskärlek var nog även synonymt med att ....älska din nästa så som dig själv...........och vem älskar sig själv alltid och dessutom vilkorslöst.....ja inte jag i alla fall...ibland är jag så fruktansvärt korkad ...och jag kan dömma mig själv väldigt,väldigt hårt för något jag gjort fel, och jag kan ha otroligt svårt för att förlåta mig själv.... Och om man ibland inte är riktigt hel.....och om vi nu bara är människor med fel o brister, då är kanske inte vår kärlek alltid är lika ren och universiell, som Guds kärlek, ...men det behöver den väl inte vara heller.......Det enda man kan göra är att göra så gott man kan...och se upp med sina egna dolda motiv (läs egot.) Jag har valt att kalla det egot...men vem vet vad det är... det kanske är synonymt med det religonen kallar djävulen eller satan ??? Den som sitter på axeln och ofta får en att känna sig förolämpad, kränkt, missförstådd, sårad övergiven m.m. den sitter där o ropar...och kan till och med få oss att kalla andra idoter, istället för att vända andra kinden till. Men du.... peka finger till den där ”idioten” på stan.....titta sen ner på din hand och säg hur många fingrar som pekar tillbaka på dig själv..... det speglar kanske ditt eget mående , Jesus visste...han kunde skilja på ärtor och morötter......och han gjorde inte ens väsen av det....han visste var vad hörde hemma....det var därför han kunde säga...vänd andra kinden till....Lätt....nej..långt därifrån....men om man ger akt kan man ibland, ibland få tyst på den lille djäveln på axeln...och se en annan människa och kanske ana ..... Men vem vill inte besitta denna förmåga till kärlekens konst.....men jag är ju bara människa.....jag kan inte alltid älska så kravlöst....för mitt ego spelar mig stora spratt....jo jag vill inte bara ge.....men jag gör mitt bästa för att se upp med dom dolda svageheter som bor i mitt ego......egot som ofta kan bli både bittert..krävande...och dominerande....för att få .... jag vill ha det jag vill ha och jag vill ha det nu .....Jag önskar att det inte voro så, jag vill kunna lita till att saker och ting blir som dom ska ...jag vill kunna lita på att Gud tar hand om det utan att jag ska styra och ställa. Man kan alltså inte kräva kärlek.. ändå är det bara guds kärlek som är kravlös... då är ju kärleken omöjlig! (Tant Vass) Nej men nu har Gud ordnat det så sinnrikt i oss människor, så att när vi ger kärlek, då får vi får kärlek, jag tänker precis som Marion här .........Allt du ger (skickar ut) kommer trefaldig tillbaka, (Marion Pixelpax) ...vi kan bara inte kräva den......det vet vi alla egentligen...att den bara kan fås.....försöker du kräva den, ger den sig oftast av.... har ni varit med om...att någon krävt för mycket ”kärlek” av er.....då är den inte bara krävande, den blir även kvävande och efter en stund vill man bara packa sin väska och dra.....För man orkar inte....Man kan inte och ska inte .....det är den andra personens tomhet .......det vi har med oss i bagaget......... och att vi ofta förväxlar det på det vi kallar kärlek med annat........beroende och behov m.m. Det är just kraven som kväver all kärlek (Marion Pixelpax) men hopplöst nej då....det finns massor med kärlek.....även ovanstående kan ju fungera om båda är lika omedvetna och passar varandra som handen i handsken....Jag vill ta hand om......och ...jag vill ha en ställföreträdande mamma.......Jag klarar det inte....men någon annan gör det kanske......Jag måste ha en relation som är lika.... inte att en är stark och en är svag.... det ska finnas utrymme för båda sidor hos båda parter...för så är det.... vissa dagar är vi behövande.....andra dagar är vi starka...
Men jag tror bara det finns en kärlek, men olika roller och olika människor med olika bagage så därförser den ser lite olika ut....men jag tror kärleken alltid är spungen ur samma källa.....
Men kärlek mellan syster och bror; hur förklarar man incest mellan syskon då? Vi, föräldrar, är inprogrammerade att älska och vårda våra barn; t om när de är ohyfsade fotsvetssluktande monster! Visa mig den mamma, som inte skulle ställa upp för sitt monster, skriver lumen_coeli (http://spaces.msn.com/members/luxintenebris/)
Jag vill ju tro att även Tomas Kvick och sånna har haft, och kanske har, en mor som älskat sig blå och gjort allt som står i hennes makt för sitt barn... Men jag vet allt för väl att det finns föräldrar som inte älskar sina barn. Varför? Är det för att dom blivit besvikna.. alltså ställt egoistiska krav? TantVass1 (http://spaces.msn.com/members/tantvass/)
Ja åter igen....vad har mamman i bagaget......vad är sinnessjukdom....vad är elakhet.......en sak tror jag ....att var och en gör så gott dom kan ...utifrån sina förutsättningar och sitt bagage...... Men sjuka mammor.........Det finns många fler än man tror......Läs ”Pojken som kallades Det” och det är bara ett livsöde.....jag har mött många....allt för många.......
Var mot din älskade som du vill att han/hon ska vara mot dej...nu har jag haft den stor lyckan att kyssa rätt groda från början..säger anitha19741 (http://spaces.msn.com/members/ahtinaj1940/) Nithas budskap är detsamma som religonen lär oss.....och hon slapp kyssa fel groda....... hon fick rätt första gången...........
Det gäller att inte blanda ärtor och morötter........
Echo and Narcissus 'Sweet Echo, sweetest nymph, that liv'st unseen http://www.johnwilliamwaterhouse.com/paintings/painting1399.aspx
|
|
|
