Gårdagens skratt…. 

Vi älskar skaldjur både dottern och jag…..och

vi skulle festa lite och dela på en krabba…

Dukat lite fint, tänt ljus och vikt servetter..

Maaamma jag har kommit på en grej….

Hmm..vad gumman….

Jag vill inte äta nått sånt…som jag ser är ett djur. Då vill jag inte äta det….

inte när man ser ben o kropp o sååånt…..

Mamma i fortsättningen kan du väl fixa det innan liksom, så jag slipper se det…. 

Hmmm….

Ja kanske….. 

~~~~~~~~~~~~ Õ ~~~~~~~~~~~~ 

Den underbara dottern igen…häromdagen…

Sura mamman, * rätt barskt*….

(när brödet ska packas i plastpåsar)…

-: Vem katten har tagit den sista plastpåsen och lagt tillbaka en tom kartong….vaaa… 

13 åriga dottern

(den levnadsglada optimisten svarar)

 -: Mamma, hur många bor det här, förutom du och jag, (*blink med ögat*)

..såå vem tror du det kan vara….

min lilla mamma ….gissa...

 Puss.. jag älskar dig….

Det är ju jag så klart, vem skulle det annars va !

Behöver jag säga att all ilska och irritation blev som bortblåst, och brödet ja det blev packat i något annat. Sen kan man ju fråga sig själv över varför man ställer så idiotiskt dumma frågor som har så självklara svar…..och dessutom står med gapande mun….vid svaret…

1991

Vi pratade
tills orden tog slut
Förklarade
så att allt skulle bli förstått
Jag ville lyssna
tills allt var sagt
Jag ville fråga
så att jag förstod
men
din kommunikation var
en monolog

1992

Du pratade sönder mig
Du misshandlade min själ, så
jag vill inte prata mer

Ingen kommunikation
inga band.
Inga band,
ingen vänskap
Du lärde mig något.
Min kommunikation med dig
Blev till en monolog
En monolog med en mening…
Jag vill inte prata mer

 
1993-2006

Orden är sedan länge slut
Ensamheten var min
I dag är den din
Jag kunde inte tyda ditt språk
Fann inget lexikon
Jag vill inte prata mer…

Du undrar varför….
för du är en främling
Jag förstår inte ditt språk
Min dörr är låst
Jag vill inte prata mer…

Varför tränger du dig på
med dina sanningar
Dom är bara dina
Vi vill inte ha dom i vårt hus
Eller i våra huvud,,,
Jag vill inte prata mer…

Varför…undrar du…
För om jag så mycket som gläntar på dörren
då våldtar du  min själ, så..
jag vill inte prata mer…

Någonstans på vägen  - 2006

Mitt älskade barn

kunde jag lösa detta för dig gjorde jag det....

Hur ska jag hjälpa dig ...mitt lilla älskade barn….
Jag kan hjälpa dig att bli stark
Jag kan hjälpa dig med förklaringar

Jag kan tala om att det inte är ditt fel......
Jag kan hjälpa dig med att förklara vad som händer
Jag kan hålla om dig
Och jag älskar dig mest av allt
På denna jord

Men räcker det
Kan jag skona dig från detta
Det finns ingen lagtext i världen
Som jag kan luta mig mot
Det finns inget skydd mot psykisk misshandel

Hota mina barn och jag förvandlas till en lejoninna
Klorna vässas

             
Men vad gör jag ..
Länge sedan jag pratade..
Jag vill ju inte prata mer…
Med dig..

Men barnet är vårt..
Nu pratar du sönder hennes själ..
Nu genomborrar du henne med ord..
Hon går sönder..
Hon vill inte prata mer…
Med dig..

Hon orkar inte stänga dörren…
Du vrider och kränger och manipulerar runt orden
Du spelar ut alla register…
Där
Skulden är ditt starkaste vapen
Till ett litet barn
Vad ska jag göra nu…
Hon vill inte prata mer…
Med dig

Det handla om tid
Snart låser hon dörren
Men vilken snedvriden bild
ger du henne av
 kärleken
av männen, av den man
som förväntas älska henne
mest av alla män på jorden
av dig får hon lära hur män fungerar
ska hon ta detta med sig upp i vuxenlivet
ska hon komma att älska män
som inte kan älska
Hon vill inte prata mer…
Med dig

            
Mitt barn går sönder..
Vårt barn går sönder…
Hon går sönder i hjärtat och i själen
Hon viker sig under trycket….
Jag måste rädda henne..
Var ska jag nu hitta språket
Jag letade så länge..
den gången..
jag levde
Med dig
Hjälp
mig
Gud

Skuld, skuld skuld…..

Hur tungt är inte det att bära…

För alla, men än värre för ett barn…..

Varför kan vissa människor bara kommunicera via skuld….

Varför räcker inte en ursäkt för vissa människor…

Varför måste det följas av ytterligare förödmjukelser och skuld…varför ska ursäkten framföras gång på gång på gång…tills den andra människan fullständigt dignar i skuld…och kryper på sina bara knä….

Känns det bättre för den förfördelade då…..

Eller tänker dom att skulden verkligen ska kännas mer, på nått sätt..

Eller tror dom att ångern över det begångna felet blir större….

Är det det som är målet…

Eller är målet att förgöra en medmänniska i dess uselhet….

Eller tror dom inte den första ursäkten är allvarligt menad…eller vad är det det handlar om…

Så här....

-: Du har glömt att lämna tillbaka mitt memoriestick….det skulle jag haft i fredags…

-: Åh Pappa förlåt, förlåt, jag glömde, vet du jag skulle träffa en kompis efter skolan och så, men det var en massa du vet jag berättade ju det för dig……..

-: Dåligt sååå  dåligt….men jag är aldrig viktigt…så fort det handlar om mig är det inte viktigt, eller hur…Pappa räknas inte…så är det…

-: Men pappa det är inte sant..så är det inte…jag är hemsk ledsen, att jag glömde det…

-: ja, du glömmer alltid om det handlar om mig, inget jag tycker är viktigt räknas, då har du alltid annat för dig…jag är inte viktig för dig inte….

-: Pappa, snälla, sluta…..du ska få tillbaka det…men jag är sjuk igen..jag har fått   feber igen…  jag orkar inte gå ut nu…Pappa förlåt….

-: Hm, men det är ett djäkla sätt av dig, jag sa ju jag skulle ha den på fredag, hur

   kunde du glömma….uselt…Nej det är helt enkelt så, att jag är inte viktig för dig…..

   (gap,skrik,skällande,hårda ord, och kränkande tonfall..m.m…)

-: Sluta pappa (gråt) det är inte så……klart att jag bryr mig pappa, snälla pappa…

-: (mer hårda ord…från pappan..)

-: (tösen biter ihop) tuffar till sig, och säger….

Hör du, jag tycker du kan ringa mig sen...

-: DU LÄGGER INTE PÅ…

-: (Hon tar sats och säger) Du kan ringa mig sen, när du är lite trevligare….

    (hon slänger på luren)

    och bryter sen ihop i tårar hos mig……

Mitt kära barn...

Men är detta normalt…är det det…och ska en trettonåring behöva bära detta….hennes far är ett större barn än henne själv…eller är jag fel på det….

Ps. Behöver jag tillägga att, hon är ett högpresterande barn, ansvarstagande, med höga krav på sig själv, brukar inte missa något inbokat, inte snutig eller obstinat. Så, inte handlar det om henne.

Jag lider med dig gamle man

Ingen förstår dig…

Inte ens dina barn

Förstår ditt främmande språk

Så stor din ensamheten måste vara

Jag lider med dig gamle man

Jag hör hur högt din själ skriker

Hur den vill dela gemenskap och kärlek

Vill kunna vara nära

Jag kan bara ana hur den plågar dig om natten

Jag lider med dig gamle man

För att du i skuggan av skygglappar

Inte ser hur du förgör all kärlek i din väg

Det förgörande ok som du i berusning vältrar dig i

Det förgörande ok som du nykter lika ihärdigt förnekar

Jag lider med dig gamle man

När folk pratar illa om dig

När dina barn inte vill svara när du ringer

För att alla ser en rik, hånfull och bitter man

Men en fattig man utan själ

Jag lider med dig gamle man

Där du går på stan i dina dyra märkeskläder

Du rättar till och drar i manschetten

Och hoppas att ingen ska se

Ska se ditt trasiga inre

Jag lider med dig gamle man

Din tid börjar rinna ut

Vad återstår för relationer till dig

Alla lämnar dig…

Inte ens Kung alkohol kan längre lindra din smärta

Jag lider med dig gamle man

För det närmsta du kommer din sinnesro

Sker i en konstlad berusning

Berusning i sprit eller kvinnor

Jag lider med dig för du aldrig får ro

Din själ sökte min för räddning

Jag såg den lille olycklige pojken

Det var han som nådde mitt hjärta

Men jag nådde aldrig hans själ

Jag fick lämna dig där du var

 Copyright © 2005 Amalteas Sinnesro

Biografi i fem korta kapitel