Tant Alma´s  rapport

 

 

Amaltea har bett mig lämna en liten lägesrapport.
När hon kom hem från stan idag efter lunch med väninnan, fick hon ett halvt sinnesutbrott. Detta bara för att väninnan frågat ….
 
Vem har du som städar hos dig i jul…..
 
Nämnda värd för bloggen replikerade ju snabbt och informativt om att det var jag, Tant Alma, som precis som vanligt utförde dom arbetsuppgifterna plus lite till, om jag får säga som det är.
Hm… det är väl inte så mycket att bli upprörd över.
Alla har väl hembiträde ! Fnys .....  Nåja folk e som dom e. 
 
Här är mycket att göra var gång jag kommer, må jag säga.
I går gjorde jag hemmagjord leverpastej, som sedermera till jul ska avnjutas utav Madam och barn på det Danska
viset. Med stekt bacon och smörstekta champinjoner. Kan riktigt se hur dom frossar i allt det feta.
Dagen innan gjordes smältes Ister för att steka all julmaten i. Annars smakar inte köttbullar och fläskstek bra, säger
Madam. Det får ju inte den rätta ytan, annars Alma, sa hon …
 
Suck och stön, så ett kilo späck fick sakta smälta på spisen under dagen. Nåja, det får ju erkännas att en underbar
doft spred sig genom huset, och jag undrar just, om inte sanningen ska fram. Så är det nog bara doften och
vetskapen om att det är gjort som förmedlar julstämning hos Madam. 
Förra veckan klädde jag granen för jag hinner inte vara här sista veckan innan jul.
Nån gång ska väl även jag få lugn och ro.
 
Igår kom jag inte hem förrän efter tolv på natten. Amaltea hade bestämt att i år skulle det minsann göras egna
julkort. Gamla människan, sitta där och pyssla halva natten, klipp och klistra för hela slanten. Precis som på dagis.
Dessutom myste Amaltea så gott när alla änglar och glitterband och Gud vet vad var på plats.
Tja ja, man ska vara lycklig när man kan glädjas åt sådana triviala saker. Änglar…hm.. .Pytt… jo en får tacke…
Har man inte viktigare saker att ta sig för så.
Fast blir hon glad över det får hon väl hållas.
Men, när jag kom i morse såg jag förödelsen. På hela köksgolvet satt rester av små tejpbitar i glittrande färger.
Vem fick sitta och skrapa bort dom tror ni.
 
Fint ska det vara, alla paket inslagna i silverpapper med olikfärgade glitterband till varje barn.

Ja, barn och barn, fnys … två av dom är ju vuxna. Rim på baksidan på alla fina handgjorda julkort, skrivet med glitterpenna i färg som matchande banden, så klart, varje barn har sin färg i år har hon bestämt.

Jo hon har ju stil i alla fall, den där Amaltea. Trots alla änglar.
 
Änglarna måste ju för övrigt vara något barndomstrauma, för hon gråter när hon ser änglar. Det är ju inte så vanligt,
eller hur, just nått och lipa för. Lipar gör hon föresten även i kyrkan, både på såväl skolavslutningar som när dottern
var Lucia i kyrkan. Ja, ja ja, mycket ska man se innan ögon ramlar ur skallen.
 
Men Madam Amaltea bekymrar sig fortfarande över sin hälsa. Jo, nog kommer hon utanför dörren, och visst gör
hon både ett och annat. Men det tar liksom musten ur henne. Efter en vända på stan sitter hon både länge och väl i
soffhörnet, för återhämtning. Jo, minnet tappar hon fortfarande titt som tätt, och ingen har hittat det ännu. Sorglig
historia det där.
För att inte tala om dom små grodorna som hoppar ur munnen på henne allt som oftast. Föreställning
blir föreläsning, alltid blir aldrig, koncept blir konserv. Det är stor skillnad på koncept och konserv, och det blir fel
att vara på föreläsning på teatern i synnerhet när folk sen frågar, om det är något nytt teatern börjat med, först då
fattar hon liksom att det hoppat ut en groda. Eller som när hon har sina  ljusa stunder och funderar framtid,

och diskuterar nya koncept, svårt att vara trovärdig med en konserv i stället.
 
Hur hon tar det ? Ja, det är lite olika, förmodligen lite efter dagsläget. Ibland tårar ibland skratt.
Hon säger att hon mår så knepigt. Liksom en hjärnskakning, yr och dimsyn ibland.
Utav yrseln kommer illamående. Inte kul.
Men hon hantera det rätt bra, ser till att göra saker dom dagar eller stunder det är ok. Ja, och lite till förståss.
 
Bloggandet orkar hon fortfarande inte med, jag har börjat ana att ljuset från datorn irriterar hjärnan och ögonen,
liksom retar. Jag kan se det på henne, fast hon säger inte mycket mer än att hon känner sig åksjuk när hon jobbar
vid datorn. Ja, åker gör man ju, rätt ut i rymden, det är ju lite inne nu med spacefärder. Så hon får väl vara lite off
ett tag, hon kommer igen. 
Överlag klagar hon inte mycket, så det är rätt bra här ändå får man säga, om här inte vore så erbarmligen mycket
att göra.
 
Föresten sa ja det …. Amaltea hälsar till er all, och hon tackar Er alla för alla uppmuntrande kommentarer.
 

Tant Alma / Amaltea

 

 

 

 

 

Jag bara vilar lite ... 

Polisen vill ha ett nytt vägmärke för cykelöverfart.

I ett remissyttrande till vägverket säger rikspolisstyrelsen att vägskylten ska ha samma utformning som vid övergångställen.

Vägverket utreder just nu reglerna för cykelöverfarter.

 

~~~~~~~~~~     O    ~~~~~~~~~~

 

Men namnet då , Herr Vägverket ...

vad blir det?

Inte Herr Rullman i alla fall

 ….snälla …

Jag har ett utmärkt förslag Herr Vägverket

 

  

 Fru P.Dahl …